55 548 ord senare.

Har skrivit, skrivit om, pillat, filat, fiffat, piffat, förnekat, försakat och förfasats. Femtiofemtusenfemhundrafurtioåtta ord senare är manuset så gott som färdigt. Varenda ord sitter där jag vill att det ska.

Berättelsen handlar om sorg och vänskap och väcker frågan: Hur mycket angår vi varandra egentligen när det ofattbara ändå händer? Som vänner? Som grannar?

Nu ska skarpa ögon få läsa och tycka. Håll i hatten/pennan/tangentbordet!

bild

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s