Trots att jag inte gillar blod och sånt.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag så sällan läser deckare. Kanske är det den alltför fasta formen, de ofta stereotypa karaktärerna (alkoholiserad, frånskild manlig polis med komplicerat förhållande till sina barn) och att jag har svårt för att gotta mig i blod våld och mord i allmänhet.

Men sent skall syndaren vakna: i ren nyfikenhet över vad som gjort Gone Girl så populär på bokklubbar världen över var jag bara tvungen att göra ett försök.

Och oj, jag rusade från pärm till pärm. Vändningarna, spänningen och den obehagliga känslan av att allt är helt och hållet resonabelt och logiskt i mördarens huvud. Hu! Fruktansvärt läsvärt!  Den har precis kommit ut på svenska i dagarna, med samma titel som på engelska (Varför undrar man i och för sig):

bild

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s