Bokmässan – bubblan man så gärna vill stanna i

I torsdags var det ÄNTLIGEN dags för bokmässan 2014. Jag och min formgivarkompis Karolina Furtenbach (aka Frau Furtenbach), som åkte ned för fjärde året i rad, hade laddat ända sedan förra året. Inte bara för ord, litteratur och bokprat, utan också för Göteborgs gastronomi. Så vi började med att keka rekor, jag menar käka räkor, hos (i? på?) en klassiker – Fiskekyrka.

bild 2I Stockholm var det spöregn, men Göteborg välkomnade med strålande sol. Vi glömde genast bort att hotellrummet var ekonomiklass och trångt och att sängen bara vara 140 cm bred…

bild 3bild

En av höjdpunkterna med Bokmässan är att kunna gå på alla seminarier. I år inspirerades jag bland annat av. Sara Lövestam, Hanne Vibeke-Holst, Tom Rachman, Desmond Tutu, Siri Hustvedt m fl. Jag får alltid hejda mig själv från att inte gå på ALLT. I år blev det ”bara” 7 seminarier på fredagen, 5 på lördagen och 1 på söndagen…

 

bild 4

Så här såg det ut i mitt förlags (älskar att säga det där) monter: Bladh by Bladh. Eftersom min roman inte kommer förrän i mars 2015, så stod jag inte där i år, men jag hejade vilt på försälningingen av författarkollegorna Kajsa Ingemarsson, Camilla Davidsson m fl. Den Rosa kokboken – där 20 kända personer som Tina Turner, Lulu Carter, Jenny Strömstedt m fl delar med sig om sina berättelser om bröstcancer, och sina favoritrecept – sålde slut! Bra jobbat! (Den finns även att köpa på Adlibris här om du vill ha ett eget ex och dessutom skänka 100 kr till cancerforskningen).

 

bild 1 kopia

På kvällen gick vi på releasefest för den Rosa kokboken, (som lägligt nog hölls på vårt hotell). En mycket bra release där smaklökarna jublade när vi fick smaka på många av recepten i boken. Vi rosa blev vi också.

Underbara Anna Benson har drivit och gjort den här boken möjlig. Way to go!

 

bild 2 kopia

Förra veckan ordnade Emelie Schepp en tävling där man kunde vinna en lunch med henne och, få hennes bok och skrivarcoachning. Och jag vann, med ett kort rim! Så på lördagen möttes vi utanför Bonniers egna restaurang där alla författare åt sina luncher. Där satt vi bredvid Lars Lerin, Ebba von Sydow och Jens Lapidus. Smaklökarna fick också chans att jubla en del över god skagenröra, köttgryta och praliner som var som gjorda för aspirerande författare med sweet touth. Emelie visade sig dessutom vara ohemult trevlig och klok och delade generöst med sig av sina tips. Så det blev en lunch med ord, vin och många skratt.

bild 4 kopiaPå kvällen var det dags för mitt livs första förlagsmiddag med Bladh by bladh.

bild 1 kopia 3Den intogs på Barique – en liten restaurang med en helt sagolik fiskmeny tonsäkert komponerad med passande viner.

bild 2 kopia 3Min härliga förläggare Annika bakom kvällens hund.

bild 5 kopiaMarie, redaktör som också var skicklig moderator på mässan och storycoachen Katrin var trevligt bordssällskap!

 

 

bild 3 kopia 2Liksom Anna, Lulu och Johanna.bild 2 kopia 2

 

Hejdå bokmässan – stort tack för den här gången. Jag hade så roligt att jag inte ens hann med de två annars så strikta traditionerna; Björns Bar och räkmackan på Heaven 23. Och inte hälften av alla böcker och författare jag ville ta del av. Men det får bli nästa år. Och då smäller det! Då ligger min roman däri Bladhs monter!

 

Plötsligt händer det – och då finns inga ord.

Så har det äntligen hänt. Det där som jag har önskat och längtat och svettats och kämpat och drömt om och hoppats och trott och tvivlat och gråtit och kämpat och jobbat för och skrattat med och föreställt mig och velat och vetat sedan jag var sju år: Min bok ska bli publicerad.

Våren 2015 kommer min debutroman Kanske Imorgon ut på Bladh by Bladh förlag (ett mellanstort förlag som även har Kajsa Ingemarsson, Carolina Gynning m fl).

”Hur känns det” frågar de vänner som vet hur gärna jag velat det här. Och för första gången i mitt liv så hittar jag inte orden. För hur förklarar man hur det känns när en dröm blir verklighet? Hur man liksom blir gladrädd och alldeles varm och tårögd när alla de där timmarna vid tangentbordet äntligen får en mening. Ska läsas. Får spridas. Får planteras. Och kanske hjälpa. Hur det känns rätt i hela kroppen och hur jag ser fram emot den början som detta innebär och allt jag kommer lära mig. Och hur förklarar man alla de rädslor som också börjar viska (kommer någon läsa den, kommer de tycka om den, vill någon köpa den) och hur Jante plötsligt nyper mig hårt i armen och kräver uppmärksamhet (vem tror du att du är, vem bryr sig osv).

Men jag fångar upp Jante och rädslorna i en formulering på ett grått papper och knölar sedan ihop dem och kastar i närmaste papperskorg. För där är jag bestämd: De får inte vara med på min resa.

Just nu är jag bara så oerhört glad och stolt över att jag lyssnade på mig själv och la tid på det jag helst av allt ville göra. Att resan har börjat. Så glad att jag inte finner några ord.

Fortsättning följer…

fly

 

 

Dagens teknikfråga: OmnWriter

 

Dagens fråga: Hur gör man för att kunna koncentrera sig på sina ord när det är så mycket annat som lockar?

Svar: Jag vet inte vad jag skulle göra utan programmet OmnWriter. Jag har alldeles för svårt med koncentrationen när Word ständigt gör stavningskontroller, räknar mina ord och ger mig prestationsångest i allmänhet. Det får vänta till redigeringsfasen. När jag är inne i råmanus-fasen använder jag istället OmnWriter. Den skjuter dessutom undan alla mejl-pop-ups, internet och mappar – och allt som finns kvar är en vacker vit yta och mina ord. Med lugnande musik till om man så väljer.

Tack och lov för dagens teknik.

Finns att ladda ned här
Skärmavbild 2014-05-28 kl. 11.32.43

3 saker jag lärt mig av manus nummer 1

 

1. Skriv ett synopsis (för bövelen).

Det låter enkelt, men är ganska svårt. Men en sak som verkligen har underlättat för mig i manus nr 2 är att följa ett synopsis. Och då menar jag inte bara några rader om vad boken handlar om, utan ett levande dokument som jag går tillbaka till så att jag hela tiden har ett hum (fantastiskt ord – hum – förresten!) om berättelsens början, mitten och slut. Här har Sara Lövestam gjort läsvärt inlägg till synopsisens (!) lov. (Ja, jag vet att det heter synopsis även i bestämd form, men synopsisen låter… gulligare. So shoot me.) Vet du inte hur man gör? Nätet är fullt av tips om hur du skriver synopsisar (förlåt, igen) – ett av dem hittar du här

2. Planera in skrivtider och håll dem – stenhårt.

Det här med att ”skriva när andan faller på” eller ”vänta på inspirationen” är bara bullshit. För att få ett material att jobba med så måste du SKRIVA. Dvs sätta dig på arslet (ett annat fantastiskt ord) och faktiskt skriva. Den här gången har jag satt upp två tider i veckan som är heliga för mig. Då får ingen och inget störa. Jag försöker jämföra med de andra gånger jag tar mig tid att träna eller är i möte – då får allt annat vänta en stund. Mina skrivtider är möten med mig själv och mitt tangentbord och då måset både jag och alla andra ta mitt ”jobb” på allvar, alltså gäller samma sak.

3. Först idéfas – sedan sorteringsfas.

Det största misstaget många gör i kreativa processer, vilka de än må vara, är att de ofta börjar ”sortera” idéerna redan i första stadiet. Trots att jag jobbat som kreatör i nästan 10 år, så glömde jag genast bort det när jag jobbade med manuset nummer 1 och gjorde själv det misstaget. Jag försökte få till perfekta formuleringar redan första dagen, vilket gjorde att det tog väldigt lång tid att komma vidare. Den här gången vet jag bättre. Första steget i manus nr 2 blev således att bara skriva igenom historien. Utan att ha några som helst krav på att varken idéer eller språk ska vara brilliant. Bara skriva på. När jag väl hade ett material, dvs en text på några hundra sidor, då satte jag mig ned och gjorde den andra omarbetningen (där jag är nu): den då jag sorterar, tar bort, lägger till osv. I steg 3 går jag sedan in och pillar med språket. Får till formuleringar och värderar ord på detaljnivå. Men inte innan dess.

Vad som funkar för dig vet bara du. Lycka till!

55 548 ord senare.

Har skrivit, skrivit om, pillat, filat, fiffat, piffat, förnekat, försakat och förfasats. Femtiofemtusenfemhundrafurtioåtta ord senare är manuset så gott som färdigt. Varenda ord sitter där jag vill att det ska.

Berättelsen handlar om sorg och vänskap och väcker frågan: Hur mycket angår vi varandra egentligen när det ofattbara ändå händer? Som vänner? Som grannar?

Nu ska skarpa ögon få läsa och tycka. Håll i hatten/pennan/tangentbordet!

bild

En bra början

Att gå ut starkt – att börja med en mening som får läsaren att haja till, att riktigt kunna greppa tag – det är en konst och något jag jobbar på just nu i omarbetningen av mitt manus.

Här är ett lysande exempel ur på Anna Karenina:

”Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt.”

Det är en första mening som griper tag och är både filosofiskt vacker och gör mig nyfiken på fortsättningen (som man redan där anar blir tragisk) på samma gång.

En strålande början på en bra vecka ser å andra sidan ut så här:

bild
Ha en härlig måndag!

Top 5: bästa tidningarna om skrivande:

Vilka är dina favorittidningar om skrivande? Här är min lista:

1 Writer´s Digest – överlägset bäst om man vill ha tips som ”Pain-free revision” (yes, please), ”10 common re-writing-mistakes” och ”101 best Websites for Writers”. Välskrivet (men tyvärr inte vältypograferat…) och inspirerande när man har skrivarhatten på.

2 Skriva – relativt nytt, svenskt magasin för alla med skrivardrömmar. Många bra tips, inspiration och lite ditt och datt om skrivprocessen. Gillar också plocksidorna med tips om pennor och papper, roliga skrivarprylar och accessoarer. Skulle behöva hotta upp sin layout fortfarande – är lite för trevligt. Skrivande är ju ändå konst lika mycket som ett hantverk – men innehållet är bra.

3 Vi läser – djuplodande artiklar om böcker och författare man vill vara och skriva som.

4 Språk – Redan payoffen gör mig glad: ”Tidningen i en ordklass för sig”. Perfekt för inspiration till handlingar, tonalitet, nya ord, karaktärsnamn mm plus svar på frågor om skrivregler.

5 Modern psykologi – Inget annat magasin ger mig så mycket inspiration till karaktärers beteenden och skeenden. Dessutom intressant läsning om hur vi människor fungerar (och inte).

Vilka är dina favoriter?

bild

Mellan dröm och verklighet.

Jag har alltid fascinerats av berättelser, i alla dess former. I tonåren var till exempel jag och min bästa vän Josse helt inne på musikaler. Där var känslorna lika översvallande, som de vi själva kände i den åldern. Det var skönt att sitta där i teaterstolen och få gråta, skratta och sjunga med till smäktande musik och yviga gester. Verkligheten blev liksom enklare att förstå när man fick försvinna in i en dröm en liten stund.

Och det var någonstans där i teatermörkret som min dröm började – om att få berätta historier. Om att också få formulera verkligheten och sätta ord på stora känslor. För det är precis som inledningsfrasen i musikalen Ringo – den som vi såg säkert 10 gånger: ”Ta mig med till din planet. Mellan dröm och verklighet.”

Nuförtiden går jag aldrig på musikal. Men jag försvinner ofta och gärna in i berättelser som gör verkligheten lite mer hanterbar. Som till exempel sorgen och saknaden efter Josse –  som inte längre finns i livet.

Men tack vare orden ses vi ofta ändå, hon och jag. I en berättelse jag skrivit, eller den där alldeles för korta stunden innan jag vaknar – mellan dröm och verklighet.

Skärmavbild 2013-04-23 kl. 17.29.46