(Media)tröttare än vanligt

Den här årstiden blir man ju lite extra trött. Inte för att det blir ljust klockan 9 och mörkt klockan 14, nej, mest trött blir jag på hur kvinnor porträtteras i media.

Jag tror att vi som just jobbar med media har ett stort ansvar här. Att verkligen fundera en extra gång över allt vi producerar. När vi väljer den där bilden till hemsidan. När vi beskriver en karaktärs utseende i ett manus. När vi tänker i målgrupp.

Jag är rätt säker på att både manus och andra produktioner blir så mycket intressantare när vi utgår från människans komplexitet, snarare än hennes invanda roller.

Kolla in: det här YouTube-klippet om året som gått.

Och som en klok man sa: ”Make love, not sexism.”

BIldmedia

Dagens ord: Feminist – Reclaim the F-word.

Förutom vissa könsord (hm) så är det få ord som provocerar så mycket som ordet ”Feminist”. Trots en vacker betydelse blandas det lätt ihop med ”radikalfeminism” och ”manshatare” (vilket så klart inte är synonymt det heller). Till och med vår förra jämställdhetsminister vägrade kalla sig feminist.

Så vad betyder det då? Det här är vad det betyder för mig:

Jag vill att könstillhörighet ska vara irrelevant när jag befinner mig på mitt arbete. Jag vill kunna uttrycka mina åsikter utan att ses som ”besvärlig, när den manliga kollegan säger samma sak och får applåder. Jag vill ha samma chans till drömjobbet som min manliga vän och få samma lön som honom när vi båda får det. Jag vill slippa bli ifrågasatt för min mammaroll när jag lägger tid på arbetet. Jag vill se fler fantastiska kvinnor i ledningen, och gärna några mediokra sådana också, liksom de män som finns där. Jag vill att dessa kvinnor ska slippa bli mer ifrågasatta än deras manliga motsvarighet. Jag vill att det ska finnas fler kvinnor än ”män som heter Johan” i Svenska styrelser.

Jag vill kunna vara stolt över min kropp utan att mötas av orimliga krav på den. Jag vill kunna se kvinnor gå barbröstade på stranden utan att bli till objekt – och vara lika stolta över sina välmående, men något storväxta, åldrande kroppar som mannen som spatserar där med sin ölmage. Jag vill få slippa höra vackra väninnor ständigt klaga över sin vikt och sitt utseende. Jag vill kunna njuta av poetiska smaker utan att tänka på kalorier. Jag vill kunna se mina livsärr som minnen och inte något som bör tas bort eller gömmas undan. Jag vill kunna gå osminkad till affären utan att skämmas en aning.

Jag vill kunna känna mig trygg i natten. Jag vill kunna ta nattbussen hem utan att ha den där oron i magtrakten. Jag vill kunna ta en taxi klockan 04.00 utan att sitta och önska att taxichauffören var en kvinna. Jag vill kunna hoppa in i en taxi där chauffören ibland faktiskt är en kvinna. Jag vill kunna säga nej och veta att mitt nej blir accepterat – och om det inte blir det, vara tvärsäker på att det får rättsliga konsekvenser. Oavsett om jag tog ett glas vin för mycket.

Jag vill kunna gå till doktorn och bli bemött med kunskap och respekt. Jag vill kunna få rätt behandling på en gång (inte 12 år senare) istället för feldiagnoser, felbehandling och ett tonår i smärta – för att jag har en (vanlig) kvinnosjukdom. Jag vill få slippa misstanke om ”dåliga nerver” när jag inte orkar längre – som om vi levde på 1800-talet. Jag vill att det forskas lika mycket på endometrios som på prostatacancer.

Jag vill kunna titta på tv med min familj och använda ord som ”fotboll” om just fotboll och inte behöva sätta ett ”-dam” eller ”-herr” framför. Jag vill kunna använda ett könsneutralt pronomen när kön är irrelevant (oavsett om det är ”hen” eller inte, det spelar ingen roll, ge mig bara ett könsneutralt pronomen som inte objektifierar!).

Jag vill slippa höra visslingar och hur coolt det är när en kvinna kör motorcykel, men isande tystnad när en vuxen man bär rosa nagellack. Jag vill kunna gå till barnavdelningen på varuhusen och hitta lika praktiska byxor för flickor som för pojkar – eller helt enkelt bara för små människor. Jag vill att våra barn ska få växa upp och hitta det som gör dem lyckliga, utan att behöva passa in i en mall. Och att båda föräldrarna ska spendera lika mycket tid med dem och därmed få en lika nära relation framåt i livet.

Jag vill kunna säga att jag är ”feminist” och att majoriteten ska nicka och tycka att det är väl självklart. Självklart för alla som vill bara en bråkdel av ovan. Jag vill återta svenskans kanske vackraste ord: ”feminist”.

Näthatet – en lösning?

Yttrandefrihet är en av Sveriges absoluta grundpelare. Att få uttrycka sin åsikt i ord utan att bli hotad till livet är något många trodde var en självklarhet i Sverige 2013. Onsdagens Uppdrag Granskning visade tydligt att så inte är fallet.

Så länge polisanmälningar läggs ned, så länge det inte statueras exempel på att detta är förbjudet, så länge budskapet vi sänder till våra barn och kommande generationer är att det är okej att hota och trakassera kvinnor för deras åsikter, så ser jag bara en lösning:

Alla nyhetskanaler med kvinnliga deltagare borde censureras. Det kvinnliga nyhetsankaret och Malous ansikte i Nyhetsmorgon suddas i bild. Bildbylinen på Hanna Hellquist överstruken med svart tusch. Titti Schultz röst förvrängas så att den inte går att identifiera. Plus alla kvinnliga programledare, politiker, bloggare och offentliga ledare.

Det är det enda sättet som samhället idag kan garantera kvinnors säkerhet. Och nej, visst, det liknar inte Sverige 2013, det liknar något helt annat…