Dagens ord: Bloggservett.

En servett där alla bloggare som medverkade i Blogg100 fick skriva sina namn och mejladress – och bloggadress. Vad som sedan händer är oklart. Och rätt spännande. Kanske blir det en fantastisk fest? Kanske blir det en gemensam blogg? Men spännande är det.

Servetten delades ut vid målgången av Blogg100 anordnat av Fredrik Wass på bisonblog.se – dvs 100 inlägg i 100 dagar. Själv föll jag ju redan efter tre veckor när bloggen började kännas som ett tvång istället för något lustfyllt, så jag gick inte i mål.

Men på eventet fanns även Aftonbladet, Ebba von Sydow, Komm och andra som förde intressanta paneldiskussioner om bloggarnas dåtid och framtid. Några spännande insikter:

Före 2007 och framåt visade bilderna axlarna och nedåt och man talade sällan om vad man jobbade med eller detaljer om sitt liv. ”Idag är profilbilden i headern större än de flesta skärmar” som Rebecca Crusoe så fint uttryckte det.

De som är gladast i att lägga upp bilder på sig själva och nära och kära är 14-åringar – och 65-åringar!

Bloggar funkar bäst vid frivilligt delande av kunskap.

Tja, annars var ordet Bloggservett nog det bästa från kvällen. I alla fall för en ordsamlare som jag.

bild kopia

Kolla! Där är min blogg!
bildBloggservett…

 

En bra början

Att gå ut starkt – att börja med en mening som får läsaren att haja till, att riktigt kunna greppa tag – det är en konst och något jag jobbar på just nu i omarbetningen av mitt manus.

Här är ett lysande exempel ur på Anna Karenina:

”Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt.”

Det är en första mening som griper tag och är både filosofiskt vacker och gör mig nyfiken på fortsättningen (som man redan där anar blir tragisk) på samma gång.

En strålande början på en bra vecka ser å andra sidan ut så här:

bild
Ha en härlig måndag!

Top 5: bästa tidningarna om skrivande:

Vilka är dina favorittidningar om skrivande? Här är min lista:

1 Writer´s Digest – överlägset bäst om man vill ha tips som ”Pain-free revision” (yes, please), ”10 common re-writing-mistakes” och ”101 best Websites for Writers”. Välskrivet (men tyvärr inte vältypograferat…) och inspirerande när man har skrivarhatten på.

2 Skriva – relativt nytt, svenskt magasin för alla med skrivardrömmar. Många bra tips, inspiration och lite ditt och datt om skrivprocessen. Gillar också plocksidorna med tips om pennor och papper, roliga skrivarprylar och accessoarer. Skulle behöva hotta upp sin layout fortfarande – är lite för trevligt. Skrivande är ju ändå konst lika mycket som ett hantverk – men innehållet är bra.

3 Vi läser – djuplodande artiklar om böcker och författare man vill vara och skriva som.

4 Språk – Redan payoffen gör mig glad: ”Tidningen i en ordklass för sig”. Perfekt för inspiration till handlingar, tonalitet, nya ord, karaktärsnamn mm plus svar på frågor om skrivregler.

5 Modern psykologi – Inget annat magasin ger mig så mycket inspiration till karaktärers beteenden och skeenden. Dessutom intressant läsning om hur vi människor fungerar (och inte).

Vilka är dina favoriter?

bild

Och DÄR föll jag. Med vitan nedåt.

I början av den här bloggen gick jag ju med i Blogg100. Dvs lovade 100 inlägg i 100 dagar. Men ett inlägg om dagen gör något med glädjen. Det blir en plikt istället före n inspiration. En siffra, snarare än glädje.

Så nu lovar jag inte längre ett inlägg om dagen. Men (inl)ägg, det lovar jag. Men först tar vi helg.

Glad påsk!

bild

 

Dagens ord: Feminist – Reclaim the F-word.

Förutom vissa könsord (hm) så är det få ord som provocerar så mycket som ordet ”Feminist”. Trots en vacker betydelse blandas det lätt ihop med ”radikalfeminism” och ”manshatare” (vilket så klart inte är synonymt det heller). Till och med vår förra jämställdhetsminister vägrade kalla sig feminist.

Så vad betyder det då? Det här är vad det betyder för mig:

Jag vill att könstillhörighet ska vara irrelevant när jag befinner mig på mitt arbete. Jag vill kunna uttrycka mina åsikter utan att ses som ”besvärlig, när den manliga kollegan säger samma sak och får applåder. Jag vill ha samma chans till drömjobbet som min manliga vän och få samma lön som honom när vi båda får det. Jag vill slippa bli ifrågasatt för min mammaroll när jag lägger tid på arbetet. Jag vill se fler fantastiska kvinnor i ledningen, och gärna några mediokra sådana också, liksom de män som finns där. Jag vill att dessa kvinnor ska slippa bli mer ifrågasatta än deras manliga motsvarighet. Jag vill att det ska finnas fler kvinnor än ”män som heter Johan” i Svenska styrelser.

Jag vill kunna vara stolt över min kropp utan att mötas av orimliga krav på den. Jag vill kunna se kvinnor gå barbröstade på stranden utan att bli till objekt – och vara lika stolta över sina välmående, men något storväxta, åldrande kroppar som mannen som spatserar där med sin ölmage. Jag vill få slippa höra vackra väninnor ständigt klaga över sin vikt och sitt utseende. Jag vill kunna njuta av poetiska smaker utan att tänka på kalorier. Jag vill kunna se mina livsärr som minnen och inte något som bör tas bort eller gömmas undan. Jag vill kunna gå osminkad till affären utan att skämmas en aning.

Jag vill kunna känna mig trygg i natten. Jag vill kunna ta nattbussen hem utan att ha den där oron i magtrakten. Jag vill kunna ta en taxi klockan 04.00 utan att sitta och önska att taxichauffören var en kvinna. Jag vill kunna hoppa in i en taxi där chauffören ibland faktiskt är en kvinna. Jag vill kunna säga nej och veta att mitt nej blir accepterat – och om det inte blir det, vara tvärsäker på att det får rättsliga konsekvenser. Oavsett om jag tog ett glas vin för mycket.

Jag vill kunna gå till doktorn och bli bemött med kunskap och respekt. Jag vill kunna få rätt behandling på en gång (inte 12 år senare) istället för feldiagnoser, felbehandling och ett tonår i smärta – för att jag har en (vanlig) kvinnosjukdom. Jag vill få slippa misstanke om ”dåliga nerver” när jag inte orkar längre – som om vi levde på 1800-talet. Jag vill att det forskas lika mycket på endometrios som på prostatacancer.

Jag vill kunna titta på tv med min familj och använda ord som ”fotboll” om just fotboll och inte behöva sätta ett ”-dam” eller ”-herr” framför. Jag vill kunna använda ett könsneutralt pronomen när kön är irrelevant (oavsett om det är ”hen” eller inte, det spelar ingen roll, ge mig bara ett könsneutralt pronomen som inte objektifierar!).

Jag vill slippa höra visslingar och hur coolt det är när en kvinna kör motorcykel, men isande tystnad när en vuxen man bär rosa nagellack. Jag vill kunna gå till barnavdelningen på varuhusen och hitta lika praktiska byxor för flickor som för pojkar – eller helt enkelt bara för små människor. Jag vill att våra barn ska få växa upp och hitta det som gör dem lyckliga, utan att behöva passa in i en mall. Och att båda föräldrarna ska spendera lika mycket tid med dem och därmed få en lika nära relation framåt i livet.

Jag vill kunna säga att jag är ”feminist” och att majoriteten ska nicka och tycka att det är väl självklart. Självklart för alla som vill bara en bråkdel av ovan. Jag vill återta svenskans kanske vackraste ord: ”feminist”.