Den känslan

Att finnas i vårkatalogen för Svensk bokhandel med både roman och författarporträtt – den känslan. bild 1 bild 3 bild 4 bild 2

Annonser

Dagens ord: Sättare

Nu har manuset gått till sättning! Jag fick en snabb ”sneak-peak” av sättaren och känslan av att få se orden i ”riktig” bokform är magisk. Texten blir på något vis tyngre, mer distinkt. Kan tyvärr inte visa något än, men under tiden funderar jag över ordet sättare som kommer från ordet ”handsättare” – tidigare en titel på en yrkesperson som satte metalltyper för hand. Idag görs sättningen elektroniskt, men ordet sättare hänger kvar. Kan lika gärna kallas typograf eller grafiker förstås, eller som synonymordlistan föreslår: konstförvant – ett tillika vackert ord, alldeles för sällan använt.

 

Bokmässan – bubblan man så gärna vill stanna i

I torsdags var det ÄNTLIGEN dags för bokmässan 2014. Jag och min formgivarkompis Karolina Furtenbach (aka Frau Furtenbach), som åkte ned för fjärde året i rad, hade laddat ända sedan förra året. Inte bara för ord, litteratur och bokprat, utan också för Göteborgs gastronomi. Så vi började med att keka rekor, jag menar käka räkor, hos (i? på?) en klassiker – Fiskekyrka.

bild 2I Stockholm var det spöregn, men Göteborg välkomnade med strålande sol. Vi glömde genast bort att hotellrummet var ekonomiklass och trångt och att sängen bara vara 140 cm bred…

bild 3bild

En av höjdpunkterna med Bokmässan är att kunna gå på alla seminarier. I år inspirerades jag bland annat av. Sara Lövestam, Hanne Vibeke-Holst, Tom Rachman, Desmond Tutu, Siri Hustvedt m fl. Jag får alltid hejda mig själv från att inte gå på ALLT. I år blev det ”bara” 7 seminarier på fredagen, 5 på lördagen och 1 på söndagen…

 

bild 4

Så här såg det ut i mitt förlags (älskar att säga det där) monter: Bladh by Bladh. Eftersom min roman inte kommer förrän i mars 2015, så stod jag inte där i år, men jag hejade vilt på försälningingen av författarkollegorna Kajsa Ingemarsson, Camilla Davidsson m fl. Den Rosa kokboken – där 20 kända personer som Tina Turner, Lulu Carter, Jenny Strömstedt m fl delar med sig om sina berättelser om bröstcancer, och sina favoritrecept – sålde slut! Bra jobbat! (Den finns även att köpa på Adlibris här om du vill ha ett eget ex och dessutom skänka 100 kr till cancerforskningen).

 

bild 1 kopia

På kvällen gick vi på releasefest för den Rosa kokboken, (som lägligt nog hölls på vårt hotell). En mycket bra release där smaklökarna jublade när vi fick smaka på många av recepten i boken. Vi rosa blev vi också.

Underbara Anna Benson har drivit och gjort den här boken möjlig. Way to go!

 

bild 2 kopia

Förra veckan ordnade Emelie Schepp en tävling där man kunde vinna en lunch med henne och, få hennes bok och skrivarcoachning. Och jag vann, med ett kort rim! Så på lördagen möttes vi utanför Bonniers egna restaurang där alla författare åt sina luncher. Där satt vi bredvid Lars Lerin, Ebba von Sydow och Jens Lapidus. Smaklökarna fick också chans att jubla en del över god skagenröra, köttgryta och praliner som var som gjorda för aspirerande författare med sweet touth. Emelie visade sig dessutom vara ohemult trevlig och klok och delade generöst med sig av sina tips. Så det blev en lunch med ord, vin och många skratt.

bild 4 kopiaPå kvällen var det dags för mitt livs första förlagsmiddag med Bladh by bladh.

bild 1 kopia 3Den intogs på Barique – en liten restaurang med en helt sagolik fiskmeny tonsäkert komponerad med passande viner.

bild 2 kopia 3Min härliga förläggare Annika bakom kvällens hund.

bild 5 kopiaMarie, redaktör som också var skicklig moderator på mässan och storycoachen Katrin var trevligt bordssällskap!

 

 

bild 3 kopia 2Liksom Anna, Lulu och Johanna.bild 2 kopia 2

 

Hejdå bokmässan – stort tack för den här gången. Jag hade så roligt att jag inte ens hann med de två annars så strikta traditionerna; Björns Bar och räkmackan på Heaven 23. Och inte hälften av alla böcker och författare jag ville ta del av. Men det får bli nästa år. Och då smäller det! Då ligger min roman däri Bladhs monter!

 

Plötsligt händer det – och då finns inga ord.

Så har det äntligen hänt. Det där som jag har önskat och längtat och svettats och kämpat och drömt om och hoppats och trott och tvivlat och gråtit och kämpat och jobbat för och skrattat med och föreställt mig och velat och vetat sedan jag var sju år: Min bok ska bli publicerad.

Våren 2015 kommer min debutroman Kanske Imorgon ut på Bladh by Bladh förlag (ett mellanstort förlag som även har Kajsa Ingemarsson, Carolina Gynning m fl).

”Hur känns det” frågar de vänner som vet hur gärna jag velat det här. Och för första gången i mitt liv så hittar jag inte orden. För hur förklarar man hur det känns när en dröm blir verklighet? Hur man liksom blir gladrädd och alldeles varm och tårögd när alla de där timmarna vid tangentbordet äntligen får en mening. Ska läsas. Får spridas. Får planteras. Och kanske hjälpa. Hur det känns rätt i hela kroppen och hur jag ser fram emot den början som detta innebär och allt jag kommer lära mig. Och hur förklarar man alla de rädslor som också börjar viska (kommer någon läsa den, kommer de tycka om den, vill någon köpa den) och hur Jante plötsligt nyper mig hårt i armen och kräver uppmärksamhet (vem tror du att du är, vem bryr sig osv).

Men jag fångar upp Jante och rädslorna i en formulering på ett grått papper och knölar sedan ihop dem och kastar i närmaste papperskorg. För där är jag bestämd: De får inte vara med på min resa.

Just nu är jag bara så oerhört glad och stolt över att jag lyssnade på mig själv och la tid på det jag helst av allt ville göra. Att resan har börjat. Så glad att jag inte finner några ord.

Fortsättning följer…

fly

 

 

Att skriva i ett flöde.

När jag skrev det förra manuset skrev jag några sidor åt gången. Nästa gång jag satte mig vid datorn gick jag igenom det jag skrev och började genast skriva om det förra. Rätta till. Redigera. Innan jag fortsatte med nästa del.

I arbetet med det nya manuset tänker jag på ett annat sätt. Jag läser ingenting av det jag skrivit i det här läget, jag låter bara orden flöda. Skriver rakt från hand till huvud. Tittar inte ens på skärmen, utan låter blicken finnas i taket, inne i min egen lilla bubbla. Låter bli att försöka skriva fina formuleringar och låter karaktärerna och historien ta form helt förutsättningslöst och i rasande fart. Alla tankar skrivs ned. Ingenting är dåligt. Allt är tillåtet. Och då flyter det! Oj, vad det flyter. När jag inte längre har några krav på det jag skriver.

Sen när jag har råmanuset klart ska jag ta tag i nästa fas: sätta mig och pilla. Kamma till meningar och flytta ord. Hitta fina formuleringar och förstärka känslor. Men nu, nu får orden flöda.

Hur gör du?