Att skriva i ett flöde.

När jag skrev det förra manuset skrev jag några sidor åt gången. Nästa gång jag satte mig vid datorn gick jag igenom det jag skrev och började genast skriva om det förra. Rätta till. Redigera. Innan jag fortsatte med nästa del.

I arbetet med det nya manuset tänker jag på ett annat sätt. Jag läser ingenting av det jag skrivit i det här läget, jag låter bara orden flöda. Skriver rakt från hand till huvud. Tittar inte ens på skärmen, utan låter blicken finnas i taket, inne i min egen lilla bubbla. Låter bli att försöka skriva fina formuleringar och låter karaktärerna och historien ta form helt förutsättningslöst och i rasande fart. Alla tankar skrivs ned. Ingenting är dåligt. Allt är tillåtet. Och då flyter det! Oj, vad det flyter. När jag inte längre har några krav på det jag skriver.

Sen när jag har råmanuset klart ska jag ta tag i nästa fas: sätta mig och pilla. Kamma till meningar och flytta ord. Hitta fina formuleringar och förstärka känslor. Men nu, nu får orden flöda.

Hur gör du?

En bra början

Att gå ut starkt – att börja med en mening som får läsaren att haja till, att riktigt kunna greppa tag – det är en konst och något jag jobbar på just nu i omarbetningen av mitt manus.

Här är ett lysande exempel ur på Anna Karenina:

”Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt.”

Det är en första mening som griper tag och är både filosofiskt vacker och gör mig nyfiken på fortsättningen (som man redan där anar blir tragisk) på samma gång.

En strålande början på en bra vecka ser å andra sidan ut så här:

bild
Ha en härlig måndag!