Blixtförälskelse.

Jag blev kär i den här karaktären på lunchen. Bra karaktärsbeskrivning också!

bild kopia

bild

Annonser

Den springande punkten.

Ett av mina manus är på den 6:e omarbetningen och till min hjälp har jag en kurs i Manusbearbetning på Skrivarakademien. Förra veckans lektion fick vi feedback på den första tredjedelen av våra manus. Och vår lärare, författaren Erik Grundström satte verkligen fingret på den den springande punkten: en av mina karaktärer beskriver jag verkligen utifrån. Gestaltar inte alls, som på de andra. Det fina i min berättelse är just gestaltningen av huvudkaraktären och hur man får flytta in i hennes huvud. Nästan känna det som om man upplevt det själv. Men den här andra karaktären – där vet jag inte vad som hände. Kanske blev det så för att hon skapades sist, när tålamodet tröt. När jag bara ville bli klar. Vanligt, och väldigt ostrategiskt, misstag.

Så nu ska hon gestaltas så in i h-te. Jag ska flytta in i hennes huvud och inte komma ut förrän läsaren förstår precis vilken livsstrategi hon har och kan få vara med på hennes resa i berättelsen.

Håll i hatten.