Trots att jag inte gillar blod och sånt.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag så sällan läser deckare. Kanske är det den alltför fasta formen, de ofta stereotypa karaktärerna (alkoholiserad, frånskild manlig polis med komplicerat förhållande till sina barn) och att jag har svårt för att gotta mig i blod våld och mord i allmänhet.

Men sent skall syndaren vakna: i ren nyfikenhet över vad som gjort Gone Girl så populär på bokklubbar världen över var jag bara tvungen att göra ett försök.

Och oj, jag rusade från pärm till pärm. Vändningarna, spänningen och den obehagliga känslan av att allt är helt och hållet resonabelt och logiskt i mördarens huvud. Hu! Fruktansvärt läsvärt!  Den har precis kommit ut på svenska i dagarna, med samma titel som på engelska (Varför undrar man i och för sig):

bild

Boktips för sommarläsning i hängmatteläge

Snart, snart, snart är det äntligen dags för ryggläge på en filt i gräset. Eller på bryggan. Eller i hängmattan.

Så därför tänkte jag att det också var dags att påminna om boktipsare.se för dig som letar böcker inför sommaren. Där skriver jag – och andra ordälskare – korta, snabba, personliga reflektioner om aktuella böcker. Boktipsen gäller alla åldrar och smaker.

Välkommen in!

Skärmavbild 2013-06-12 kl. 16.15.57

 

Bibblan och jag.

När jag var liten var en av de mest magiska platserna jag visste inte något lekland. Inte någon park med djur eller roliga karuseller. Nej, min magiska plats låg bara ett stenkast från vårt 7-våningshus i södra Stockholm och jag och min mamma gick dit ofta, ofta. Gick förbi gubbarna på bänken – de som pratade lite konstigt och alltid var jättearga eller jätteglada. Vidare under tunnelbanestationen Johanneshov (som idag heter Globen). Bort till centrum och där – där låg det: Biblioteket. Mitt 8-åriga jag tyckte att det var oerhört coolt att kalla det ”Bibblan” – som om vi kallade varandra vid smeknamn, biblioteket och jag. Som gamla vänner.

Därinne var det fantastiskt. Lugnt och tyst med små leende tanter i kassan. Och hyllrad efter hyllrad som bara väntade att jag skulle plocka ned någon godbit och ta hem till mig. En helt ny värld mellan pärmar.

När jag blev äldre och flyttade till en annan del av stan försvann den där magin för ett tag. Den ersattes av annan magi (bokhandlar, vänner, diskon, videoboxar, killar) och jag glömde liksom bort hur fint det är med bibliotek.

Men de senaste 10 åren har jag hittat tillbaka. Känner åter lyckan när jag kliver in och känner doften av böcker, hör tystnaden och kan plocka hem den ena berättelsen efter den andra.

Och numera kallar vi varandra vid smeknamn igen; Bibblan och jag.