Dagens ord: Sättare

Nu har manuset gått till sättning! Jag fick en snabb ”sneak-peak” av sättaren och känslan av att få se orden i ”riktig” bokform är magisk. Texten blir på något vis tyngre, mer distinkt. Kan tyvärr inte visa något än, men under tiden funderar jag över ordet sättare som kommer från ordet ”handsättare” – tidigare en titel på en yrkesperson som satte metalltyper för hand. Idag görs sättningen elektroniskt, men ordet sättare hänger kvar. Kan lika gärna kallas typograf eller grafiker förstås, eller som synonymordlistan föreslår: konstförvant – ett tillika vackert ord, alldeles för sällan använt.

 

Att skriva i ett flöde.

När jag skrev det förra manuset skrev jag några sidor åt gången. Nästa gång jag satte mig vid datorn gick jag igenom det jag skrev och började genast skriva om det förra. Rätta till. Redigera. Innan jag fortsatte med nästa del.

I arbetet med det nya manuset tänker jag på ett annat sätt. Jag läser ingenting av det jag skrivit i det här läget, jag låter bara orden flöda. Skriver rakt från hand till huvud. Tittar inte ens på skärmen, utan låter blicken finnas i taket, inne i min egen lilla bubbla. Låter bli att försöka skriva fina formuleringar och låter karaktärerna och historien ta form helt förutsättningslöst och i rasande fart. Alla tankar skrivs ned. Ingenting är dåligt. Allt är tillåtet. Och då flyter det! Oj, vad det flyter. När jag inte längre har några krav på det jag skriver.

Sen när jag har råmanuset klart ska jag ta tag i nästa fas: sätta mig och pilla. Kamma till meningar och flytta ord. Hitta fina formuleringar och förstärka känslor. Men nu, nu får orden flöda.

Hur gör du?

Ordnyfikenhet som lönar sig

Jag blev mycket nyfiken på vad ”knört” (se Dagens ord den 5 juni ) egentligen kommer ifrån. Så som vanligt när jag har en språkfråga frågade jag Språkrådets Frågelåda. Där blev jag skickad vidare Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala och fick nedan intressanta svar. Så nu vet jag.

Nu gäller det bara att på ett naturligt sätt flika in ”knört” i nästa manus…

”Ordet KNORT förekommer i hela landet med varierande uttal och betydelser. Det finns också med i Svenska Akademiens ordbok, där det betecknas som ”starkt bygdemålsfärgat”.

SAOB anger två huvudbetydelser: 1) liten klump eller knöl, utväxt, körtel; 2) knott. Båda är väl belagda i vårt dialektarkiv, men där påträffas också många mera specifika betydelser. Några exempel: liten omogen frukt, kvist i trävirke, litet garnnystan, broskkula i kött, liten hård bit av något. KNORT som benämning på den avskurna ytterkanten av en limpa är belagd endast från Säfsnäs i södra Dalarna, men kan givetvis ändå ha förekommit på andra håll. En av mina kolleger känner till den från sina hemtrakter Bohuslän.

Direkta motsvarigheter till KNORT med betydelsen ‘knöl’ o.d. finns i andra nordiska och germanska språk, t.ex. danskan, norskan, östfrisiskan och tyskan.”

55 548 ord senare.

Har skrivit, skrivit om, pillat, filat, fiffat, piffat, förnekat, försakat och förfasats. Femtiofemtusenfemhundrafurtioåtta ord senare är manuset så gott som färdigt. Varenda ord sitter där jag vill att det ska.

Berättelsen handlar om sorg och vänskap och väcker frågan: Hur mycket angår vi varandra egentligen när det ofattbara ändå händer? Som vänner? Som grannar?

Nu ska skarpa ögon få läsa och tycka. Håll i hatten/pennan/tangentbordet!

bild

Jämför första med sista

Många manus som skickas in till förlagen har en fin början, men håller inte rakt igenom. Den ändras i röst och ton vartefter författaren lär känna karaktärerna. Det betyder oftast att den inte är omarbetad ordentligt. På manusbearbetningskursen fick vi därför det eminenta tipset att alltid jämföra vårt första kapitel med det sista, för att se att de håller rakt igenom.  Är det t ex många vackra metaforer i början, men sen ändras det? Har karaktärerna samma känsla och om inte – är det medvetet?

Nu har jag i och för sig just flyttat det sista kapitlet först i berättelsen för dramaturgins skull, men det är en annan historia…

Manusbearbetning

skrivI veckan började den efterlängtade kursen i Manusbearbetning på Skrivarakademien. Vi är endast tre elever: jag och två andra prospekterande författare. Fram till i juni ska vi träffas regelbundet och arbeta med våra manus. Det gör vi med hjälp av våra lärarePetra König, redaktör/lektör och Erik Grundström, författare och författarcoach.

Jag ser mycket fram emot att lära mig mer om hur man får fram det bästa ur ett manus. Hur man bearbetar långa texter för att förstärka det som är unikt i ens eget skrivande.

Vi har också i uppgift att läsa varandras manus och komma med konstruktiv kritik. Vi börjar med 1/3 – en lunta som jag ska ta tag i i helgen.

Ha en trevlig!

Läs på papper

En av de bästa tips jag har fått som skribent och som fungerar oavsett vilken typ av text jag skriver är: Läs på papper. Det kan tyckas självklart, men är så enkelt att glömma bort. Dvs, redigera inte bara på skärmen, utan skriv ut texten och läs den på papper. Den får en helt annan dimension och ett helt annat flyt. På skärmen kan den scrollas upp och ned och fram och tillbaka – på papper bara…är den. I sin helhet. Du kommer att se helt andra saker i den än vad skärmen kan visa.

Så gör ett papperslöst samhälle till ett pappersläst samhälle – på miljövänligt papper förstås…