En dum sill.

Jag är barnsligt förtjust i aprilskämt och i år var det några riktiga höjdpunkter; Herrljunga som byter namn till Henljunga, Vingresor som lanserar Hipster Resorts, Pensionärer som ska vallas i flock. Men det bästa (något språknördiga) aprilskämtet igår var nog ändå det här: Språkrådets nya regler för känslosymboler. 

”Direktivet sätter också ner foten i den omdiskuterade frågan om huruvida manuellt skapade smilisar ska ha näsa eller inte. Näsa är obligatoriskt enligt de nya reglerna.”

Långnäsa.

Skärmavbild 2014-04-02 kl. 09.38.05

Ordnyfikenhet som lönar sig

Jag blev mycket nyfiken på vad ”knört” (se Dagens ord den 5 juni ) egentligen kommer ifrån. Så som vanligt när jag har en språkfråga frågade jag Språkrådets Frågelåda. Där blev jag skickad vidare Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala och fick nedan intressanta svar. Så nu vet jag.

Nu gäller det bara att på ett naturligt sätt flika in ”knört” i nästa manus…

”Ordet KNORT förekommer i hela landet med varierande uttal och betydelser. Det finns också med i Svenska Akademiens ordbok, där det betecknas som ”starkt bygdemålsfärgat”.

SAOB anger två huvudbetydelser: 1) liten klump eller knöl, utväxt, körtel; 2) knott. Båda är väl belagda i vårt dialektarkiv, men där påträffas också många mera specifika betydelser. Några exempel: liten omogen frukt, kvist i trävirke, litet garnnystan, broskkula i kött, liten hård bit av något. KNORT som benämning på den avskurna ytterkanten av en limpa är belagd endast från Säfsnäs i södra Dalarna, men kan givetvis ändå ha förekommit på andra håll. En av mina kolleger känner till den från sina hemtrakter Bohuslän.

Direkta motsvarigheter till KNORT med betydelsen ‘knöl’ o.d. finns i andra nordiska och germanska språk, t.ex. danskan, norskan, östfrisiskan och tyskan.”