Karl-Bertil och Annika Lantz

Igår var jag på Berättarministeriets volontärmingel där Annika Lantz läste Sagan om Karl-Bertil Jonsson.

Vad är det med högläsning och sagoberättande som väcker sådant lugn i kroppen? Det är fantastiskt att höra någon läsa för en, särskilt med ett gäng engagerade världsförbättrare runt sig och en glögg i handen.

Och Karl-Bertil – är det någon bok man skulle vilja ha skrivit, så är det den. Och Annika – är det någons kloka, vassa tunga man skulle vilja ha så är det hennes.

Och du – vill du göra skillnad och väcka skrivarglädje för barn som behöver det? Gå med som volontär du också – läs mer här. Det är fantastiskt roligt och ger så mycket energi! Man får lära sig massor – t ex hur man uttalar namnet på en alien som heter Ngrj, att någon ibland tappar bort sin Snuff och vad många härliga berättelser det finns i en tredjeklass.

bild

Hanna stoppar in en prilla och talar om det skrivande livet

Det finns några skribenter som skriver sig rakt in i hjärtat. En av dem är Hanna Hellquist. Hennes chosefria sätt och uppriktiga ärlighet skapar igenkänning. Till det ett fint sätt att använda språket. Rakt. Spontant. Men ändå ordnat med punkterna på rätt ställe.

Igår hade jag förmånen att lyssna på henne när hon besökte Berättarministeriets Volontärkväll. Hon pratade mycket om berättarglädje och fördelen att kunna använda – och vända – jobbiga situationer och irriterande människor och genom att föra ned dem på papper göra dem till sina. Eller som hennes mammas man Göran uttryckte det:

”Det är då fan att man inte ska få dricka några öl och vara lite dryg en fredag i sitt eget hus utan att hamna i DN.”

Apropå sin nyfikenhet i intervjusituationer förklarade hon: ”Jamen jag vill så gärna veta hur det fungerar i andra huvvén.”

Ja, det är nog något vi alla undrar ibland…

Heja Hanna.

Trevlig helg!

bild